I Maj fick jag reda på att jag var en av de 12 utvalda kreatörerna till ett residens ordnat av EU-projeket Lakescape. Såhär👆 glad blev jag när jag fick reda på det 🙂
Projektet är en kreativ nätverksplattform som sätter sjöar, design och människor i fokus. Det verkar kring tre av Europas stora sjöar: Vänern i Sverige, Ohrid-sjön i Nordmakedonien och Balaton i Ungern.
Projektet utforskar hur naturen och mänskliga aktiviteter kan samspela på ett hållbart sätt. De utvalda kreatörerna (alltså bland annat jag!) uppmuntras att använda sjöns förnybara resurser och utveckla produkter som är ekologiskt vänliga. Projektet bygger på gemenskap och gränsöverskridande möten.
När jag ombads leta upp tider för ett passande flyg till Ungern (där jag och tre andra av de antagna kreatörerna skulle mötas) frågade jag om jag inte kunde få ett Interrail-pass istället. Jag har inte flugit sedan 2011 och även om det är ett beslut som främst har med klimatet att göra så föredrar jag faktiskt oavsett att skumpa runt på ett tåg när jag ska någonstans. Det var inga konstigheter alls och ett 4-dagars pass bokades i mitt namn.
I packningen (som jag rafsade ihop timmarna innan jag skulle bege mig iväg) fanns både kläder för lite mer än en vecka på vift samt verktyg och virke för att kunna arbeta på plats.
Handbagaget innehöll både dator för jobb, bok (som jag fick som gåva av personalen på biblioteket i Askersund = har ingen koll på vad jag kommer tycka om den) för underhållning och avkoppling + bekvämligheter för extra komfort ombord. Jag kommer resa med nattåg som inte har några sovkupéer utan endast vanliga säten, och hade därför införskaffat en nackkudde, sovmask och öronproppar inför resan. Packade även ner en av barnens muslinfiltar eftersom det ju alltid blir lite kyligt när man sover, även om det är sommar.
Eftersom jag valt att packa allt lite i sista sekunden (dagarna innan avgång spenderade jag först med barnen men så fort de åkt till sin pappa pep jag ut i blåbärsskogen för att pusta ut lite innan resan) hann det inte bli så mycket sömn innan alarmet ringde vid 04.00 lördag morgon. Jag var ärligt talat knappt vaken på bussen in till Skövde och…
…när det anslutande tåget sen var framme i Göteborg behövde en medresenär faktiskt väcka mig för att jag ens skulle gå av. Haha! Hann tänka ”det här bådar inte gott” men den där lilla tuppluren skulle visa sig vara allt jag behövde för att vara med i matchen.
Jag bestämde mig för att gå in i bokhandeln på centralen och köpa med mig en pocket till resan. Jag köper väldigt sällan böcker då jag dels arbetar på ett bibliotek men framför allt inte känner ett behov av att äga sånt som går att ta del av gratis. Nu lockades jag dock av väggen där personalen tipsar om starka läsupplevelser och valde ut en bok som lät bra i mina öron. Med lite tid tillgodo köpte jag frukost och satte mig för att läsa innan nästa tåg skulle avgå.
I vanliga fall går Öresundståget hela vägen från Göteborg till Köpenhamn men på grund av spårarbete var jag tvungen att först ta tåget till Hede, sen buss därifrån till Falkenberg för att efter det hamna på rätt tåg ner mot Köpenhamn. Under ett av dessa byten spanade en medresenär in boken i min hand och sa ”där har du bra läsning framför dig!”. Vi började prata lite om den och då visade det sig att det var just hon som skrivit tipset på väggen, om titeln i fråga. Eftersom jag skriver det här i efterhand kan jag spoila och säga att boken var utläst redan innan jag kom fram till Ungern. Inte för att det var den bladvändare jag hoppades på utan för att den helt enkelt var väldigt kort. Haha.
När jag hade rest i sju timmar var jag äntligen framme i Danmark. Det land som skulle visa sig ge mig mest huvudbry av alla på hela resan. Men det visste jag ju såklart inte här, då var jag bara överlycklig över att äntligen ha tagit mig över Öresund.
Kolla, jag såg ju till och med fortfarande ut att vara med i matchen vid det här laget 😉
Eftersom hållplatsen var Köpenhamns flygplats tog jag rulltrappan upp till ankomsthallen för att växla in lite pengar. 46 000 Ungerska Forint rakt i näven fick mig att känna mig oerhört rik men om sanningen ska fram är det bara värt ungefär 1500 svenska kronor. Haha så himla klurigt det är när man ska försöka räkna om en annan valuta i huvudet. Men 1 Euro är ungefär 400 HUF, ifall någon vill förstå kursen.
För att ha koll på resan och alla mina byten använde jag mig av appen Rail Planner, som visade sig vara helt fenomenal i sin hjälp. Man skriver helt enkelt bara in var man åker ifrån + vart man vill och så räknar den ut passande rutter åt en. Då kan man enkelt se ifall det är tåg, buss eller en ersättning som gäller osv. Ofta anger den även vilket spår man kommer in på. När det var kort tid mellan bytena googlade jag staden jag skulle åka ifrån (I Tyskland och Österrike lägger man till hbf efter stadens namn, vilket står för hauptbahnhof och innebär typ centralstation) + departures och kom direkt till en sida där jag kunde se från vilket spår det nya tåget skulle gå från. Lätt som en plätt!
Det här smarta tricket skulle dock visa sig inte var applicerbart i Danmark. Efter att jag tagit mig över sundet tog det nämligen stop på flytet. Från Köpenhamn stod det sedan innan angivet att jag skulle ta ett tåg till Slagelse där en ersättningsbuss (vilket heter togbus = tågbuss på danska, gulligt ju!) skulle ta mig till Fredericia. DÄRIFRÅN skulle jag sen kunna ta tåget till Hamburg och alltså även lämna Danmark bakom mig.
Istället blev rutten nååågot mer komplicerad. Tydligen samarbetade inte trafiken på Själland, Fyn och Jylland under denna dag så tågvärden informerade vänligt oss passagerare vänligt att först ta tåget till Slagelse (uttalas typ släejeölse) för att ta sen ta en ersättningsbuss till Korsør för att sedan hoppa på ett nytt tåg rakt över bron och DÄR, i Nyborg, ta en ny ersättningsbuss till Fredericia. Så det gjorde vi. Runt 40 passagerare stod vid den lilla hållplatsen i Nyborg och väntade och väntade. Efter ungefär 40 minuter springer en kille, som arbetar i den lilla kiosken inne på stationen, ut till oss och viftar med armarna samtidigt som han ropar ”Det kommer ingen buss hit! Den går från Odense!”. Efter stor förvirring och ganska mycket gemensam frustration knatade vi alla tillbaka till perrongen för att invänta ett nytt tåg, som sedan tog oss till ersättningsbussen. Värt att notera är att rulltrappor UPPENBARLIGEN inte är en grej i Danmark. I Sverige upplever jag att även mindre stationer är utrustade med denna lyx men här gällde monumentala broar som den tunga resväskan alltså skulle kånkas upp och sedan ned för – ständigt under tidspress.
Hur som helst. Med andan i halsen anlände vi till slut Fredericia precis i tid, trots allt danskt haveri. Väl framme visar det sig att tåget till Hamburg är 90 minuter försenat…. Hade jag skrivit det här på min telefon hade jag lagt in ungefär tusen upp och nedvända smileys här. Oh well, eftersom det ändå var Danmark så bjöds det på kall öl som tröst och när tåget till slut dundrade in på perrongen utbrast en spontan applåd bland alla som tålmodigt väntat.
Fredericia – Hamburg var en trevlig sträcka som denna sommarkväll visade sig från en regnig sida. Min största reflektion var att alla husen i de små tyska byar vi passerade, när vi väl kommit över gränsen, låg ganska tätt och platt. Men så mitt i allt tornade ett ensamt, runt och smalt kyrktorn upp mot skyn.
Med lite mer än en timmes försening anlände vi, 22.30, så äntligen Hamburg. Där väntade det anslutande nattåget till München som tur var in oss. Upp för trapporna igen med all den tunga packningen för att sen lika fort pinna nedåt på en annan perrong och sen kasta sig ner i ännu ett säte.
På denna sträcka tillhandahålls ett sittande nattåg, vilket innebär att det inte finns några sovkupéer i sikte. Så det var bara att ta på sig nackkudden, dra ner sovmasken och försöka skrapa ihop några timmars sömn trots att alla lampor i taket var fullt påslagna och kroppen vid det här laget värkte av allt stillasittande.
05.29 slog jag upp ögonen och då var det fortfarande mörkt ute, vilket gjorde mig väldigt förvånad. Jag kanske sparkar in öppna dörrar här (men förutom resor till Danmark och Finland har jag som sagt inte varit utomlands på 14 år och har därför hunnit glömma det mesta) men kanske var det den här resans allra största besvikelse, att solen gick ned redan runt 20.30. Hallå, sena sommarkvällar är ju typ det bästa vi har?!
Nu kanske någon upprörs men jag tyckte att jag var så smart när det gällde min klädsel under denna nattfärd. Eftersom jag skulle sova på tåget hade jag packat ner rena underkläder och en ny t-shirt i mitt handbagage, för att smidigt kunna byta om på morgonen. Men istället för att behöva knöla ner de smutsiga kläderna på samma ställe inledde jag helt enkelt resan i två plagg jag sedan länge tänkt kassera. På söndagsmorgonen var det således bara för mig att göra mig av med den trasiga t-shirt och de urtvättade underkläderna jag inte längre ansåg mig behöva. Vips var packningen yttepytte lättare och jag kände mig så fräsch det går under en resa som denna.
Med 13 minuters bytestid i München hann jag till och med haffa lite frukost på stationen. En otrolig avokadomacka, en chokladcroissant och en apelsinjuice satt alldeles perfekt.
Och vips var vi i Österrike!
Strax utanför Salzburg böljade bergen i fjärran och det här var utan tvekan den absolut mest fröjdefulla sträckan på hela resan. Vilken miljö! Måste tillbaka dit någon gång. Nu var ju nämligen inte alls tid för att stanna. Efter ett byte i Wien hoppade jag på ett väldigt fancy tåg där personalen ombord gick runt och tog dryckes- och matbeställningar vid ens plats. Paret på andra sidan gången beställde varsin skål gulasch samt ett glas vin och kompisgänget framför dem valde sushi. Jag höll till godo med en liten espresso på havremjölk och innan jag visste ordet av det…
…så befann jag mig, för första gången i mitt liv, i Ungern! Efter detta hade jag visserligen ytterligare ett tåg (en resa i sig vill jag lova!) samt en bilresa innan slutdestinationen var nådd. Men vem bryr sig! 16 byten mellan buss och tåg landade resan till slut på men vem bryr sig! 36 timmar senare hade jag alltså tagit mig från Sverige till Ungern med tåg. Jag valde att utforska staden Györ några timmar innan jag åkte vidare mot Veszprém, där min värd för veckan skulle möta upp mig på eftermiddagen. Men det kan vi titta på en annan dag, nu ska vi bara bry oss om att jag, trots alla förseningar och byten, kom fram prick samma tid som först planerats. Helskinnad dessutom. DET är ju något att bry sig om!