Eftersom jag slocknat som en stock redan vid nio-tiden på söndagskvällen vaknade jag också före alla andra på måndagen. Tur för mig så var det ju ljust när jag anlände till Medicina Valley (till skillnad mot de andra som alltså kom fram närmare midnatt) och jag kunde således hitta runt på den lilla plätten. Gården har nämligen inget rinnande vatten utan allt hämtas från en källa i berget som mynnar ut i en liten dal nedanför boningshuset. Där finns även den enda möjligheten till att ta sig en (iskall) dusch eller ett bad. Som tur var kröp temperaturen redan upp mot 30 grader denna morgon så den kalla duschen kändes ganska behaglig, även för en badkruka som mig.
Vid frukosten fick jag för första gången bekanta mig med alla mina nya vänner. Vi var alltså 12 antagna kreatörer till projektet (eller ja, 13 eftersom en av platserna upptogs av en duo) varav fyra av oss möttes (för att arbeta och verka under en veckas tid) i Lidköping, fyra i Nordmakedonien och så vi fyra i Ungern då. Här träffade jag Mark – en ungersk bok-konservator som numera bor i Dublin, Jasmina – en pappersmakare från Makedonien, och Maria – en polsk designstudent som för närvarande även hon bor på Irland.
Vi hade fått ett gediget schema för veckan redan innan vi åkte iväg. Under dagen fanns tre fasta mattider att förhålla sig till; frukost vid 9, lunch 13 och sen middag vid 19. Utöver det fanns en del planerade punkter blandat med eget arbete och fri lek. Att ha någon annan som planerar, lagar och serverar maten kändes så oerhört lyxigt. Ett, enligt mig, nödvändigt ont som ständigt avbryter min kreativa process.
Dagens första punkt bestod i att få en rundvandring av vår värd , för att spana in omgivningarna. Den här lille plätten hade en så magisk utsikt ut över berget och sjön Balaton att jag skulle komma att återvända hit många gånger under veckan.
Lite längre bort låg det stenhus där Mark och Maria fick bo. Här fanns såklart inte heller något rinnande vatten och nu när jag skriver detta funderar jag på om de ens hade någon elektricitet? Hur som helst så berättade Miklós att de föregående år gemensamt anordnat förskoleverksamhet här för några av traktens barn. De slutade när behovet försvann, då några av familjerna flyttade, men att det fungerade ypperligt så länge det varade. Att arbeta med och kring sitt community hade jag redan förstått var en viktig punkt för många på berget och i den närliggande byn Barnag.
Vi vandrade förbi detta hus, som hyrdes ut till sommargäster, och som egentligen hörde till en större fastighet med ganska mycket mark (bland annat vinodling) till. Det låg just nu ute för försäljning till den nätta summan om 500 000 000 HUF. Haha det låter så astronomiskt mycket i en annan valuta men är faktiskt ändå 15 000 000 i svenska kronor. Oerhört mycket för ett land som annars är så galet mycket billigare än Sverige på det mesta. Men att köpa bostäder här har blivit väldigt svårt de senaste åren, eftersom ingen har råd att matcha dessa priser.
On top of the world! Eller åtminstone toppen av berget 🙂
Svettiga som få denna första, oerhört varma, dag vandrade vi tillbaka ner till Mikis (och hans familj – bestående av frun Kitti, som arbetar som doula, samt deras tre barn på 3, 10 och 12 år) gård.
Jag satte mig i skuggan för att tälja lite och insåg hur många av ens (eller ja okej, mina) inre monologer som tystnar i takt med att man muntligt byter språk. Att enbart prata på engelska frigjorde för mig den ständigt malande strömmen med oro, funderingar och galna tankar som annars alltid finns närvarande i mitt inre. När jag slutade prata svenska tog även de inre konversationerna en liten paus, vilket gjorde att jag helt kunde gå upp i arbetet jag hade i händerna. En väldigt härlig känsla!
Efter lunch hoppade vi alla in i bilen, för att ge oss av ner mot Balaton – sjön vi ju faktiskt var i Ungern för att arbeta kring. Här kommer en liten faktaruta för er:
Balaton är Centraleuropas största insjö och en viktig plats för både ekosystem och kulturarv. Men sjön hotas idag av övergödning, algblomning och klimatförändringar som rubbar dess naturliga balans. Samtidigt köps allt mer mark runt sjön upp av privata aktörer, vilket leder till stängsel, grindar och en förlorad tillgång till det gemensamma. När naturen stängs in förlorar vi inte bara arter – utan också historier, gemenskap och minnet av platsen.
Vi besökte en av de stränder som fortfarande är öppna för allmänheten (det finns alltså inte så många kvar) och trots att vi var välkomna så var vi det inte utan att betala för att nyttja den.
Jasmina och jag, som båda bor vid de större sjöarna i våra respektive länder (hon vid Ohrid i Nordmakedonien och jag vid Vättern här i Sverige) blev lite chockade över hur vattnet i just Balaton såg ut. Båda var vana vid klart och friskt vatten (även i insjöar där hummusämnen färgar vattnet brunt så brukar det ju liksom ändå vara klart…) medan detta var grönturkost och alldeles grumligt. Detta beror framför allt på dess mjuka, ljusa lerbotten vilket gör att sediment virvlar upp vid minsta rörelse. Färgen är alltså inte en direkt spegling av de ekologiska utmaningarna och det går fortfarande till exempel att äta fisk fångad i sjön.
När vi var färdigbadade åkte vidare till Tihany, en liten stad och halvö vid Balatons norra strand. Staden är känd för sin OTROLIGA utsikt, sina lavendelfält (ALLA turitsaffärer sålde i princip enbart saker av lavendel eller med lavendel på) och deras tusenåriga historia. Här ligger nämligen Tihanyklostret, grundat 1055, och området är även ett naturskyddat reservat.
Skulle vilja skriva en hel novell om hur det är att sitta i inklämd i en bil, som saknar ac, en varm sommardag med fyra, för en fortfarande okända, personer. Vilken känsla ändå!
Vi kom tillbaka hem igen, med kurrande magar, lagom till middagen. En hel första dag som faktiskt var den som innehöll minst eget arbete men absolut mest intryck. Att få bekanta sig med omgivningar tillsammans med någon (eller ja några, eftersom Mark också är från Ungern) som kan dess historia är verkligen något helt annat än att resa runt som turist.
Jag hade inte varit helt klar över hur jag ville inkorporera de aktuella frågeställningarna kring Balaton i mitt arbete men efter denna dag började en tanke sakta gro. Dagen efter skulle den befästas helt!