Dags att vakna till dag två i Ungern. Denna gången skedde dock inte uppvaknandet på en madrass i vår delade yurt utan i en hängmatta nere i dalen. Anledningen var en temperatur på 32 grader, vilket alltså gjorde det mer behagligt att sova under bar himmel.
Fun fact: lite senare på dagen tänkte jag sträcka ut ryggen i sagda hängmatta och då sprack den med ett högt RIIITSCH och jag damp rakt ner på marken. Haha vilken oerhörd tur att det inte hände mitt i den mörka natten!
Att vakna tidigt, före alla andra, är en sån lyx. Morgonen är min allra mest produktiva tidpunkt på dagen. När infaller din?
Ni kanske ställer er frågan kring varför jag väljer att skriva dessa blogginlägg här. Jag menar, Lätta Vingar handlar väl om spånfåglar och inte om mig poserandes i en spegel? Delvis. Men HELA min egna resa inom slöjdens värld är faktiskt en väldigt stor del av mitt företag. Dessutom blev jag alltså antagen till Lakescape just på grund av mina fåglar och den här möjligheten (att få komma till denna magiska plats och samtidigt bli beviljad ett stort tillhörande stipendium) är en upplevelse jag verkligen vill ha dokumenterad. Både för att minnas men också för att se vad min inblandning i projektet ledde till. För det roliga med Lakescape är att det inte tar slut efter det här residenset.
När det kommer till djurlivet på platsen vi bodde och verkade på tänkte jag på tre grejer: det fanns OERHÖRT många vackra skalbaggar i skogen bland alla valnötsträd, massor med vackra fjärilar flaxade omkring och dessa små ödlor gjorde gärna sällskap när det passade dem. I den här regionen är vildsvinen fortfarande väldigt skygga och även om de finns i skogarna vågar de inte närma sig människornas boningar.
På ”semester”, utomhus, i solen – då smakar allt verkligen extra gott till frukost.
Och att bara få tacka för maten och lämna disken åt någon annan – så lyxigt att det förslår! Eftersom det var dags att sätta igång med jobbdagen knatade jag upp för backen, till den fina utsikten från dagen innan. Lyssnade på Ida Engvolls sommarprat (ett tips!) och lekte fram en ”ny” modell på en spånfågel. Egentligen testade jag bara att runda änden på fjädrarna istället för att göra dem spetsiga, så det var varken särskilt nytänkande eller en helt ny modell. Men uttrycket blir något helt annat även med en sån liten justering.
Hur vacker utsikten än var så blev det stekhett där uppe i den gassande solen. Så när sommarpratet var slut begav jag mig därför ner i dalen igen för lite svalkande skugga. Bestämde mig för att tälja en liten trädgårdstomte till familjens treårige pojke (något jag tänkte skulle passa i deras Waldorfmiljö) under tiden som jag fnulade på min kommande workshop senare i veckan…
För i det där veckoschemat vi fick, inför vår vecka i Ungern, stod det bland annat att vi skulle hålla i varsin workshop. Dels för att visa och dela våra kunskaper med varandra men också för att allmänheten skulle få en chans att delta. Den första workshopen skulle Mark, här ovan, hålla i. Han är en konstkonservator och bokmakare bosatt i Dublin men som kommer från Ungern ursprungligen.
Han berättade att han varje år håller i workshops för ungefär 200 personer, så han hade ett redan utarbetat koncept. Det första vi fick göra var att vika ”dragon books”. En slags origami-vikning man gör på ett pappersark i taget, för att sedan sammanfoga dem till en dragspelsliknande form. Till dem fick vi även lov att tillverka varsitt omslag.
Han hade med sig detta otroliga papper som han marmorerat själv. Under residenset experimenterade han mycket med en annan typ av marmoreringsteknik där det svarta bläcket såg ut som årsringarna på ett träd i vattnet. Så himla läckert!
Nästa moment var att få binda en egen bok. Jag har gjort det flera gånger förut, både själv och med mina slöjdklubbselever. Men hela mitt väsen är att göra allt på volley, att inte vara så petnoga och att tänka ”äh det där blir bra nog!”. Nu, med ledning av ett proffs, gällde det därför att vika papperssidorna helt rakt, sen skära dem lika rakt med en mattkniv för att därefter trycka hål i ryggen med en syl i exakt 45 graders vinkel för att sedan kunna sy ihop dem. PUH! Efter den där jobbtimmen i gassande sol tog det här momentet fullkomligt musten av mig.
Men resultatet blev bra och det är alltid lika roligt att se någon som vet vad de håller på med lära ut det till andra!
Vi alla behövde en liten siesta efter förmiddagens arbetspass så efter lunch drog vi oss tillbaka. En kall öl, lite nötter, magisk utsikt och en bok i en saccosäck lät bra, så det nappade jag på.
På eftermiddagen fick vi besök av Diana. Hon arbetar med flera projekt som kretsar kring sjön Balaton och hade med sig MÄNGDER av information till oss att sätta tänderna i. Vi pratade om sjöns utveckling och vilka utmaningar den står inför idag. Men det mest intressanta var när hon berättade om deras olika projekt och vilken vikt de lägger vid varje koncept och detalj. Det är liksom inget ihophaffsat för att kunna söka pengar utan det BLIR verkligen något som förhoppningsvis gör skillnad.
Hon berättade bland annat om projektet Szabadon Balaton (free balaton) och om en bar de startat där allt ät- och drickbart är producerat från sjön. Hon plockade fram en burk med sjönötter och berättade för oss om hur de upptäckts och skördats. De är svinvassa och när Diana trampat på en gick den rakt genom sulan på hennes sandal.
I burken ligger de i en lag som inte alls har den här bruna färgen egentligen men att de, med naturliga ingredienser, framställt den för att det ska likna sedimenten där sjönötterna växer.
Ifall man knäckte upp nöten fanns det ett litet hjärta att äta inuti den. Smakade som jag tänker mig att kastanj gör. Haha vilken märklig sak att säga när jag uppenbarligen aldrig ätit kastanj. Men nötaktigt i alla fall! Mycket jobb för väldigt lite föda men over all ett roligt koncept för att vidga folks inställning till vad som växer och lever vid sjön – och att det faktiskt går att nyttja på vettiga sätt.
Dessvärre blir man inte fullt mätt på en (1) sjönöt så tur var det väl att Kitti lagat en fantastisk vegetarisk lasagne till middag. Inser att jag alldeles för sällan samlas vid ett middagsbord fullt av enbart andra vuxna (kreativa!) människor. Hur kan jag få in det mer i mitt vardagliga liv?
Vips hade ännu en dag i Medicina Valley gått mot sitt slut. Vi satt ute och arbetade tills det började skymma (vilket det gjorde redan vid 20.30). Maria förberedde för workshoppen hon skulle hålla för oss dagen efter och nästa gång kan vi väl kika på vad vi fick göra!